Dagarna går - snart är det D Day

När jag skapade den här bloggen var jag inte riktigt säker på om jag skulle våga fullfölja den, men nu känner jag att det är dags att börja skriva. För, för varje dag som går, är jag ju närmare Dagen D, operationsdagen.
Jag väljer, i alla fall för nu, att vara någorlunda anonym.
Varför vet jag inte riktigt, kanske för att det fortfarandes smärtar så väldigt att inse att jag är en tjockis. I mitt hjärta, i min själ är jag en "normalis", inte en som förstört sig själv med mat.